torsdag 23 september 2010

Ingen hyfs i svensk politik

Någon lade kanske märke till att Mona Sahlin erkände sig besegrad på valnatten men inte gratulerade segraren Fredrik Reinfeldt. Socialdemokraterna gör inte så. Göran Persson gratulerade inte Reinfeldt efter förlusten 2006 heller. Den hyfs från amerikanska valrörelser där förloraren alltid gratulerar segraren till en bra valrörelse - ett slags respekt för det demokratiska utslaget - finns inte i Sverige.

Lars Ohlys tal på valnatten var en hårdför agitation mot både "högerregeringen" och Sverigedemokraterna. Han manade till kamp tillsammans med utomparlamentariska vänner och lät åter igen som den gastande plakatpolitiker har egentligen är. Inte ett ord om att gratulera motståndaren, förstås.

Miljöpartiets språkrör bedrev valrörelse ända in i TV-studions valvakor. Maria Wetterstrand sade sig vara "förbannad" över Reinfeldts invit till partiet. Vänta här nu. Alliansen går framåt, De rödgröna bakåt. De borgerliga stärker sitt övertag på ett historiskt sätt men får på grund av Sverigedemokraternas framgångar ändå inte egen majoritet. Därför sträcker statsministern ut en hand till Miljöpartiet redan på valnatten. Han erbjuder dem att få inflytande över regeringspolitiken trots att deras valalternativ gjorde en brakförlust. Och Wetterstrand blir förbannad? Maken till politisk ohyfs var det länge sedan vi skådade. Bara detta borde få Reinfeldt att dra tillbaka erbjudandet omedelbart. Jag hoppas att han inte ringer dem alls. Det borde inte vara några som helst problem att leda en borgerlig minoritetsregering när regeringsunderlaget är så pass stabilt som det är.

Jag hade hellre sett en offensiv Reinfeldt på valnatten. En segrare som fast och tydligt deklarerar "Alliansen regerar vidare". Nu var det Jan Björklund som tog på sig den uppgiften medan Reinfeldt höll en betydligt lägre ton, trots sitt partis rekordresultat. Detta utnyttjades naturligtvis av förlorarna. När Göran Persson ledde Socialdemokraterna till ett, med dåtida mått mätt, katastrofresultat 1998 var han snabb med att förklara segern vunnen. Partiet backade nio procentenheter men de borgerliga fick inte egen majoritet. Således kunde S fortsätta regera i minoritet. Just så skulle Reinfeldt ha resonerat på valnatten. Det hade inte gjort Socialdemokraterna till bättre förlorare - i den grenen är och förblir de absolut sämst - men vi hade i alla fall sluppit ett kaxigt och gapigt miljöparti i valstudion. Ta er i baken, MP. Ni förlorade faktiskt.

3 kommentarer:

Kantarellkungen sa...

Varför ska Alliansen söka upp Miljöpartiet? Hoppande majoriteter verka funka i det mesta.

Det stora testet blir trupperna i Afganistan. Kommer de rödgröna att göra upp med SD eller kommer de lägga ner sina röster för att slippa förknippas med SD? Och kommer alla partier som var mot FRA (V, MP, S & SD) att våga gå ihop om ett nytt beslut?

Datadirektivet ligger dessutom och väntar, SD är emot det också.

Anonym sa...

Fredrik Reinfeldt skulle ju faktiskt kunna avgå och föreslå att Maria Wetterstrand bildar en minoritetsregering. På så vis kan han möjligen få till stånd ett samarbete ;)

Håkan sa...

Bra inlägg! Håller med om att man saknar erkännandet från förloraren i valet att man gratulerar vinnaren - oavsett block. Men det lär vi väl aldrig se från socialdemokraterna, då de ser sig som den naturliga regenten. De ser borgliga regeringar som nästintill odemokratiska, även om de är framröstade av folket. En odemokratisk vinnare kan man inte gratulera.