måndag 3 augusti 2009

Medeltidsfasoner

En person dömd för sexbrott har hängts ut med bild, namn och hemadress i Ängelholm. Det är inte första gången och tyvärr lär det heller inte vara den sista.

Argumentet för denna sorts medeltidsmentalitet brukar vara att det finns ett allmänintresse i att veta om det bor några dömda sexbrottslingar i området - för barnens skull. Argumentet faller platt av flera skäl. Dels betyder det i praktiken att vi inte tillmäter vår kriminalvård ens den minsta trovärdighet. Om vi litade ett ögonblick på kriminalvården, skulle vi inte behöva vara oroliga för att några personer som tidigare dömts för sexbrott ska ge sig på våra barn efter att de frigivits. Slutsatsen måste alltså vara att de vårdande insatserna inom kriminalvården bör förbättras. Paradoxalt nog är personer som påhejar den amerikanska uthängningstraditionen av sexbrottsdömda ytterst sällan intresserade av att förbättra kriminalvården och därmed minska återfallsrisken. De vill ha längre straff men fnyser åt förbättrade vårdinsatser.

Ett annat uppenbart argument mot att avslöja för alla vem i grannskapet som tidigare är fälld för brott, är att avtjänad tid ska betyda sonat brott och en chans att gå vidare. En person som dömts för ett grovt brott, i synnerhet ett sexbrott, kommer inte att få lyckönskningar om en hederlig framtid från allmänheten. Personen kommer att få utstå spott och spe, hot och trakasserier. En gång våldtäktsman, alltid våldtäktsman. Så fungerar nämligen lekmannarättvisan. Den är svartvit och oresonlig. Det är delvis därför jag är motståndare till TV-sända rättegångar. Många av oss skulle bara följa rättegångarna av något specifikt intresse - psykologiskt, kriminologiskt eller annat. De flesta skulle inte drömma om att ge sig på den misstänkte. Men vi vet att det finns gott om människor som skulle älska att kasta ett välriktat ägg eller göra något mycket värre.

Att oskyldiga har hängts ut som sexbrottslingar är bara ytterligare ett skäl att inte ta efter den avskyvärda kriminalpolitik som bedrivs i USA. Låt polis, domstolar och kriminalvård ta hand om detta. Stärk de vårdande insatserna inom kriminalvården och underlätta utslussning i samhället igen. Vi kan bättre.

Fotnot:
Ett litet filmtips på ämnet är för övrigt The Woodsman med Kevin Bacon. Den berör just svårigheten med anpassning i samhället efter att ha avtjänat ett långt fängelsestraff för ett av de värsta av brott.

Inga kommentarer: